Belarus ska nu utreda författaren och nobelpristagaren Svetlana
Aleksijevitj för extremism. De vill förbjuda hennes böcker och plocka bort dem från alla bibliotek, bokhandlare och från privata hem. Aleksijevitj vann nobelpriset i litteratur år 2015
och skriver dokumentära böcker om forna sovjet och dess folk.
Aleksijevitjs första bok, Kriget har inget kvinnligt ansikte
(1985), berättar om kvinnorna som stred för Röda armén under andra världskriget.
I De sista vittnena (1985) berättas om samma period, men här låter Aleksijevitj
dem som var barn under kriget komma till tals. I Zinkpojkar (1989) framträder
Afghanistankriget som det sågs genom soldatmödrarnas ögon. Böckerna fick ett
bitvis fientligt mottagande eftersom de inte ansågs stämma med den officiella
ryska historieskrivningen.
Bön för Tjernobyl (1990) återger vittnesmål om
kärnkraftsolyckan och dess enorma konsekvenser för befolkningen i framför allt
Ukraina och Belarus. I Tiden second hand (2013) är det Sovjetunionens kollaps
som står i fokus. Genom ett myller av röster framträder här bilden av en nation
i sönderfall – ett sönderfall och en polarisering som alltjämt präglar det
postsovjetiska samhället (NE.se).
Censur av litteratur eller författare har en lång historia
och kan yttra sig på olika sätt. Ett annat exempel är Salman Rushdie som för
några veckor sedan utsattes för en attack där en man försökte ta hans liv.
Detta på grund av hans bok ”Satansverserna” som Irans ayatolla Khomeini förbjöd
och även uttalade en fatwa över Rushdie, alltså en dödsdom.
Genom historien och överallt i världen har litteratur
förbjudits eller censurerats. Visste du till exempel att Harry Potter-böckerna är
förbjudna på vissa platser i världen?